Menar inte att den är så spännande att det behöver delas upp, utan jag vill få med allt.
Jag har aldrig velat ha barn och alltid varit en väldigt... Självcentrerad, människa. Jag trivs med mitt eller inget sällskap och jag har aldrig haft många vänner så att skaffa barn har aldrig varit något jag längtat efter.
Jag träffade Patrick i februari 2010 och vi har två graviditeter bakom oss... Den första var ett enkelt beslut - abort. Jag brydde mig inte så mycket, det var en kirurgisk abort i vecka 10+ någonting och jag har aldrig ångrat den eller grubblat över det beslutet.
Dagen innan julafton förra året började jag må illa och kräkas. Även om jag gjorde det "förra gången" också tänkte jag inte mer än att jaha då får vi ställa in julen i år då. Dagarna gick och jag kräktes mer och mer tills vi började erkänna för oss själva att jag nog var gravid. Det var på nyårsafton och jag minns ångesten jag började känna.
När jag pratade med min lillasyster om att jag "nog" vad gravid förstod jag hur mycket en till abort tog emot. Den känslan var grunden till att vi bestämde oss för att behålla. Sorgen att göra det igen snarare än att jag ville ha barn.
Minns så väl när vi satt i bilen utanför jobbet den morgonen. Jag kräktes hela tiden så Patrick skjutsade mig så jag slapp åka kommunalt. Klockan var knappt sju och vi hade köpt frukost på McDonalds som vi åt. Det var väldigt ljust ute, väldigt kallt... Jag sa att jag inte klarar en till abort och i nästa andetag var det bestämt. Jag hade jävligt svårt att koncentrera mig på jobbet den dagen kan jag lova ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar