Japp, helt slut är jag och ändå kan man inte låta bli mobilen... Borde verkligen försöka sluta med den så mycket som möjligt, kan ju inte vara sunt varken med beroendet eller strålningen som det knappt finns forskning på...
Jaja, tröttheten jag känner är inte likande något jag känt tidigare men ändå är jag så... Full av liv. Visserligen är Isak hur enkel som helst och knappt fem månader men att ta hand om honom är underbart. Man får energi på ett sätt medan man förlorar den och det liksom, mer än jämnar ut sig i ren kärlek för honom. Tänk vad mycket man kan älska...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar