Graviditeten del 3

Jag föddes med ett hjärtfel. Eller två. Aortaförträngning och klaffel som jag opererats för i två omgångar plus ett par andra ingrepp. Detta är inget jag lider av idag, mer än ärren, men jag har gått på årliga kontroller av mitt hjärta i hela mitt liv. Så när det nu var dags för en graviditet var det väldigt viktigt att kolla mig extra noga samt prata om hur en förlossning kan påverka mitt hjärta. Så vecka 25 var det dags för ultraljud igen - ett på mitt hjärta och ett på min lilla bebis hjärta.

Jag är väldigt tacksam för att jag blivit så bra bemött på Karolinska för det här, eftersom mitt eget hjärtfel kunde ha upptäckts vid ett sådant här ultraljud och besparat mina föräldrar ångest två minuter efter att jag föddes fram till en friskförklaring - tre år senare.

Ultraljudet visade i alla fall att min son hade ett helt friskt hjärta, men vi skulle ändå kolla det igen i vecka 32 samt att jag skulle få en t i d i g epidural för att minska påfrestningarna för hjärtat under förlossningen.

"De flesta kvinnor mår väldigt bra i den här delen av graviditeten" står det överallt från vecka 20 och framåt typ. Detta gäller ju inte de som får foglossning i vecka 24 och har ett väldigt tungt jobb fysiskt. I vecka 29 blev jag 100% sjukskriven, så jag hade mycket tid över för ångest nu.

I vecka 32 var det alltså tillväxtultraljud och en extra koll på hans hjärta. Hjärtat var fint men hans tillväxt var på -16% så från och med nu var det varannan vecka tul som gällde. Hos barnmorskan visade det sig kort därefter att mitt sf-mått stannat av på 29 sen vecka 29 så jag välkomnade en enorm dos extra ångest.

Jag blev bara mer och mer ett deprimerat kontroll-freak och ångesten är något jag förträngt mer än att jag vet att den fanns. Jag hade ångest över att jag inte kunde påverka någonting i magen. Över att vad som helst kunde hända utan att jag kunde göra något. Trots att det var barnmorskan ena veckan och ultraljud andra från och med vecka 32 var det inte tillräckligt för att lugna mig. Medan jag skriver känner jag verkligen 'aldrig igen'...