Då var den avklarad. Det var en påtaglig skillnad vill jag nog påstå. Jag har en stor släkt på pappas sida, vi var nästan trettio personer där på juldagen, och jag har så många fina kusiner. Vi sitter fortfarande vid barnbordet och larvar oss. I år däremot fick jag inte plats där och bara det var jobbigt nog (haha), men att sen ha en knappt femmånaders som precis blir trött och vill sova förenklar ju ingenting. Han fick ligga i insatsen bredvid mig medan jag åt och jag fick låtsas som att jag inte var en millimeter ifrån att ta honom och springa långt där ifrån. Det är jobbigt att vara runt så många andra föräldrar på en gång, tycker jag. Men vi hade väldigt roligt ändå, jag och Isak, han var så glad och trött när vi åkte hem och jag är nöjd och lättad över hur bra han hanterade så många människor på en och samma plats.
Julafton var lugnare, vi var väl tolv personer hos min moster. P var med för att kolla på Kalle för första gången med sin son och det kändes väldigt bra.
Jag fick faktiskt en Baby Björn-bärsele av mina föräldrar och den är så himla smidig och snygg. Mycket kommer bli enklare när man är själv så mycket.
fredag 27 december 2013
Första julen
Etiketter:
bebisliv,
familjen,
Isak,
julafton,
livet,
mitt hjärta,
oro,
P,
släkt,
traditioner,
uppfostran,
utveckling,
vardag,
ångest,
älskling
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar